Senaste inläggen

Av spuss - 27 januari 2013 18:55

Ett surrande brummande mumlande i huvudet. Som viskningar. Från alla miljöer, alla dagar, alla människor. Kommer och går. Kom. Gå. Jag stannar. Jag tänker på vänner som valde att gå och vänner som valde att komma. På att jag själv har plockat upp en massa prylar jag tappat, slarvat, glömt bort. Jag känner mig stark och lugn och beredd att fortsätta leva nu.

Av spuss - 16 januari 2013 11:04

Finaste lilla potta. Jag är så glad att du satt där på din lilla stol som du nästan trillar av och hade tid att svara när jag ringde trots att du var på ditt viktiga jobb. Jag är så glad att du har så fin dialekt, att din röst är så skön i mina öron. Jag är glad att du är kär i en fantastisk kvinna (som hon verkar vara utifrån din beskrivning och bilder :) och jag är glad att du är en så fin, genuin, snäll, klok och rolig vän. Tack för att du lyssnar till min lilla röst, den som kommer ur en mun som tillhör en i nuläget ganska orolig själ. Det betyder mycket för mig.

Av spuss - 3 januari 2013 15:33

Jag drömde om dig inatt, Pigeon. Minns du att jag kallade dig så? I drömmen var jag på en teaterföreställning och såg att du precis som jag var där i publiken. Efteråt försökte jag få ögonkontakt med dig men du verkade undvikande. Tills du hade kommit hela vägen fram till utgången. Då vände du dig tvärt om. Du tittade rakt in i mina ögon och vi gick fram mot varandra. Du såg trött ut. Tärd. Men ditt ansikte var detsamma som jag minns det. Du var glad att se mig. Sen berättade du att du och din kompis bögen skulle skaffa en unge. Du skrattade när du sa det. Sa att det var er lösning på problemen. Jag förstod vad du menade, men nu minns jag inte helt. 

Av spuss - 1 januari 2013 20:34

Det är ett nytt år och jag lyssnar på gamla låtar och längtar fram och tillbaka och åt olika håll. Separationsångest efter lång tid hemma. Måste alltid åka härifrån när det börjar kännas som bäst att va här. 

Av spuss - 25 december 2012 12:48

Det är tyst i huset. De andra har gått ut på promenad. Bara jag och katterna, en surrande tvättmaskin och knappret från datorn, finns nu. Granen luktar som den gjorde när jag var liten. En vanlig gran. Ingen kung, inget silver. Bara gran.    

     Det är jul här inne. På pianot står samma miniatyrkrubba som jag och min syster satt och lekte med när vi var små och det enda som skilde oss åt var mitt rufsiga bakhuvud och hennes släta. Likadana nattlinnen. Vita med små rosa figurer. På Sandgårdsgatan. I barndomen.

     Hon är på väg hit nu. Min syster. Med det alldeles nya lilla barndomssinnet Juni. Finaste unge. Hon vet inte vad jul är. Men hon kommer skapa minnen av granlukten. Av kulor och ljus. Av ljuden från köket, av musiken från stereon. Kanske kommer mjölken hon dricker ge en första förnimmelse om julmatens smaker. 

     Tvätten är klar. Jag hänger den noggrannt på klädstrecket. Gamla handduker, nötta av alla händer och ytor som torkats. Minnet av det som har varit. Av de som har funnits här hos oss men som nu inte längre är här. Det känns fint att tänka tankar här när de andra är ute och går. Som att tankarna får plats att sväva iväg. Fylla rummen. Inte krocka. 

     Bastun ska eldas. Jag har lovat att den ska va varm tills de återkommer. Så ska vi basta tillsammans. Älskade traditioner. Älskade familj. God jul.

     

Av spuss - 1 december 2012 00:51

Jag fick en bild av dig från din mamma. Du ser så glad ut på den att jag blir helt pirrig i hjärtat. Kan tänka mig hur du kommer låta när du skrattar. Jag tänker att det kommer vara det vackraste ljudet i universum. Du är först i den nya familjegenerationen och jag vill säga att jag tycker du är helt perfekt för rollen. Och det ordet Juni, perfekt, kan vara svårt att förstå och lätt att missförstå. Jag talar av egen erfarenhet och vill dela med mig av min ihopsamlade kunskap om dess innerbörd. Det är ingenting en kan sträva efter. Det är inte ett mål. Perfekt finns inte på någon annan plats eller i någon annan form, än i ditt lilla hjärta. För det är som med fingeravtryck, helt unikt för varje liten själ. Du kan inte BLI perfekt, du ÄR det! På ditt Juni-sätt. Alltid och i evighet. Mycket ansvar, tänker du kanske, att leva upp till moster Annas bild av perfekt. Det fungerar inte så. Förväntningar om hur en ska bli tillhör dom som inte har förstått vad det innebär att vara perfekt, att det är nånting statiskt, någonting man förblir. Sen finns det ju saker och ting som inte är bra att göra Juni. Som att skada sig själv, eller andra. Men det är handlingarna i sig som isåfall inte är perfekta. Människan, i ditt fall Du, förblir oförändrat perfekt. Det låter krångligt, jag vet, men det gör inget. Livet är krångligt. Och alldeles alldeles underbart. Och jag vill tillägga att du kan lita på mina ord, för jag vet rätt mycket. Men du kommer säkert tycka annorlunda än mig i mycket, och det är helt ok. Jag är din kloka, knäppa moster och det kommer jag vara så länge jag kan. Om livet är tungt nångång, eller om det är fjäderlätt eller på nåt helt annat sätt, så finns jag här och älskar dig. Välkommen till familjen du älskade Eva Juni Hultkvist!

Av spuss - 28 november 2012 19:54

vi pratade om övergivenheten. det var Hon som tog upp det. känslan av den. rädslan för den. varför det har blivit så inuti mig. vad som egentligen hände. jag kommer att tänka på det jag skrev, om mamman, om barnen, om valen. jag kom att tänka på barnet i mig. igen. alltid kommer hon tillbaka till mig.


jag bankar in utantillkunskaper i huvudet och verkar inte tröttna. en vändning. som en volt. eller en klöveräng. behovet måste tillfredsställas direkt. NU NU NU! vi pratade om det också. att jag borde sluta fly ifrån det som är hemskt. hantera ångesten. Hon är klok.


flickorna i badkaret. i skummet. valen som simmar övergiven, ensam, långt ner i djupet. det finns alltid kopplingar mellan mina sagor och mina känslor. mina erfarenheter. Hon sa att det var bra att jag kunde skriva om det. ge utlopp. jag sa att jag blockeras av min ångest. Hon verkade inte helt förstå. 


jag sa att jag ville ha tryggheten i relationen. Hon sa att rädsla är en dålig grund att bygga en relation på. jag höll med. jag håller med. Hon är klok. men jag blir så lätt dum igen när jag blir ensam. 


i havet simmar valen i mitt hjärta simmar du eller om du hade skrivit dagbok alla de där dagarna. jag ska fortsätta skriva.

Av spuss - 9 november 2012 23:14

En klok kvinna sa till mig att när jag anklagar och slår ner på mig själv, misshandlar jag det lilla barnet i mig. Den lilla femåriga flickan med stora, ljusa drömmar om livet. Att jag inte respekterar hennes vilja. Idag gav jag henne upprättelse. Jag gick till Eriksdalsbadet med A&P. De skulle motionssimma. Jag tyckte det var tråkigt och gick till äventyrsbadet. Barnröster. Vattenljud. Skratt. Ekon. Lukten av klor som slungade mig tillbaka till badhuset i barndomens Linköping. Tillsammans med en massa ungar och en och annan halventusiastisk förälder trädde jag in i just den lilla femåriga flickans state of mind. Jag åkte vattenrutchkana. Jag simmade ut i utomhusbassängen. Kyla och mörker och varmt vatten. Ångande andning. Stjärnhimmel. Inne igen hittade jag en sån där strömvirvelkanal. Vattenfall och vågor. Så till den kloka kvinnan vill jag säga att jag gav tillbaka respekten till mitt inre barn idag. Tack för påminnelsen.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards