Tillbaka efter fina dar i Malmö hos fina syster och svåger. Den sydländska luften gjorde mig sprallig och glad och jag är tillbaka i Apsula med förnyad kraft. Ikväll ska jag gå och träna. Premiär för i år på Barbaras pass. Har längtat. Jag ska bli stark nu. Stark och slank och fantastisk. Har en vecka i april i soliga Turkiet med Ida att se fram emot. Strand- pool- och barhäng, bara hon och jag. Fint som snus! Tills dess ska jag skaffa synliga muskler som jag kan använda för att jaga bort påflugna gubbar som vill åt våra kroppar. Det ska dom få ångra. 

Jag känner i hela kroppen att våren närmar sig. Ljuset har krupit in i min kropp och börjat få mina vårkänslor att spritta. Tjugohundratretton kommer bli ett bra år.

Jag vågar inte komma på din begravning idag. Vågar inte möta sorgen.

Men jag tänker på dig. Bär ditt minne i mitt hjärta.

Jag hoppas ditt sinne har frid nu.

Du fattas den här världen.

Spelar din låt på repeat.

Dig på repeat.

Det snurrar i min skalle också.

"All min kärlek den ger jag till dig"

Jag önskar att du var här istället för där.

Jag önskar dina händer.

Jag önskar Kristina Lugn ur din mun.

Alldeles vid mitt öra.

Att vara så nära någon men helt avlägsen.

Att tvätta lakan som du sovit i.

Att kunna ge dig nåt men inte allt.

Att inte kunna ge dig något alls.

Att vara trött.

"All min kärlek den ger jag till dig"

Mitt hjärta håller i dig.

Jag går i en klass i en skola som ligger utanför en stad jag inte tycker är särskilt bra.

Vare sig klassen eller skolan eller staden.

Jag hade en gång en dröm om att bli djurdoktor.

Jag har slarvat bort den drömmen en aning.

Nu drömmer jag om vindsvåningar i Berlin igen.

Eller ljumma vårkvällar i Göteborg.

Att resa iväg och se saker jag inte tidigare sett.

Hur hittar en tillbaka till sin dröm?

Den här terminen ska vi besöka ett slakteri.

Det är en mardröm.

Jag vill inte det här.

Jag vill.

Andas.

Dagen börjar nu. 

Kaffe och piller.

Radio.

Hundar.

Jag ska till tvättstugan.

Det är ett önskat måste.

Jag ska till skolan.

Det är ett oönskat måste.

Just nu är det så tyvärr.

Inatt drömde jag om små små larver som flög upp ur smörpaketet.

Igår träffade jag en siames med astma.

Idag ska jag träffa en studievägledare.

Jag fick aldrig småsyskon.

Jag är yngst av fyra.

Det räcker gott och väl.

Men jag drömde om att få ett eget småsyskon, det måste jag erkänna.

När jag var åtta år lärde jag känna en flicka i ett blått hus längre ner på gatan.

Hon hade en hund.

Och en lillebror med lockigt änglahår.

Hon delade med sig av både hunden och brodern.

Nu är han här i Uppsala och är vuxen.

Han sov här några nätter.

Han diskade.

Idag lagar han lunch till mig.

Vi pratar som syskon.

Och som vänner.

Han heter Niels och är en jävligt fin person.

Det jag inte har fått säga blir sagt i mina drömmar.

Inatt bråkade jag med Hanna och Hanna och Ida. 

Vi satt i en stor ring på en stor matta och skrek på varandra.

Pratade med varandra.

Kom till tals.

Redde ut.

Jag vet inte om vi gick därifrån som vänner för jag väcktes av att vaktmästaren ringde på dörren för att täta balkongdörren. 

Den har dragit hela vintern.

Jag har frusit hela vintern.

Nu är den tätad men det drar fortfarande.

"Tack du är en hjälte"

Så sa han.

Ynglingen som körde flyttbil och skulle leverera något till någon.

Jag låste upp en bom.

Väntade på gården medan han gjorde det han skulle.

Kastade snöbollar till Moses.

Hade dragkamp om min vante med Henry. 

Var typ glad.

När han var klar körde han ut och jag låste om honom.

Gick in med hundarna. 

Åt lite frukost.

Gjorde kaffe.

Snusade.

Var typ glad.

Jag är en hjälte.