Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden.

Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden.

Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan.

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden.

Kollar bilder i mobilen. Ritar en teckning. Kammar mattan med fingrarna tills jag fått ihop en stor hög med hundhår.

Räknar dagar. Bara sex kvar. Tiden tickar. Hjärtat pickar.

Skärmen. Tangenterna. Tystnaden.

Det finns så många anledningar att inte skriva uppsats.

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet.
Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor.
Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag.

Men trygg.

Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommor.

Att dricka kaffe vid ett köksfönster. Att ligga under bordet. Igår morse var det kanske just så. Igår satt de kanske där. Skulle gå till jobbet. Gå en sväng med hunden.

Igår var det kanske så.

Det är inte nu det händer
Inga vindar vänder
Än är allting uppochner
Det är bara oss vi ser
Bränner ut oss på kontoren
När vi avvisar personer
Som vi inte vill ska bo här
För vi bor här

Ja vi bor här
Och vi vill inte dela det
Det som är vårt är vårt vi står förenade
Vi ställer vakter vid vår sida bron
Så nu kan ingen tro
Att det finns plats för några fler
Kan inte hjälpa mer

Kan inte hjälpa mer
Kan inte skydda fler
I våran trångbebodda glesbygd
Finns ingen plats för er
Så gå nånannastans
Eller gå ingenstans
Här har ni ingenting att hämta
Gå till ert eget land
Det är inte vårat fel
Att det inte finns nåt mer
Att det är söndertrasat sönderbombat
Synd för er
Vi kan beklaga det
Men inte laga det
Vi måste tänka på vår välfärd
Den är värd mer

Så åk tillbaka över havet
Vi kan betala det
Det står i våra papper
vi har avtalat det
Det här är våran gräns
Och vi försvarar den
Och ni får inte komma över
Vänd tillbaka hem
Ja vi betalar resan
Det har vi råd med
Men det är allt vi hjälper till med
Försök förstå det

Det är inte nu det händer
Inte nu vi öppnar gränsen
Än är allting hårt och mörkt
Vi luktar rök från förr
Brända kroppar blod på skorna
Vi är inte värd nån gloria
Inte värda att få bo här
Men vi bor här

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas.
För det första kallas väntrummet för lounge.
Sen resten.
De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pärlemorkakel o bjudfrukt. Översminkade receptionister som ser ut som hubotar.
Nån har gjort en Spotifylista med illa vald skitmusik.
Vad hände med vanlig svenneradio?

Välfärdsstatens död var det nån som sa.

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken
Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser
Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken
Alla överfulla båtar alla drunkningsliken
Bilder på barn som spolats upp på land o all den brinnande paniken
I människors ögon där de radas upp o blir ett stopp i tågtrafiken
Det är fler människor på flykt än nånsin om en ser till statistiken
Men ni skyller på platsbrist o ekonomi för att slippa ansvar i flyktingkrisen

20 procent av oss svenskar vill ge sin röst till fascister
Och ändå sägs det att alla dessa inte kan klassas som rasister
Det är ju bara det att folk är rädda för islamister
Tar det säkra före det osäkra klassar alla som terrorister

80 procent av oss svenskar måste göra något nu
Inte sen o inte imorgon vi måste göra något nu
Låt oss ta saken i egna händer låt oss göra något nu
Jag har ett förslag
på vad
vi kan göra nu

Låt oss smida fett stora planer för Sverigedemokraterna
För Jimmie Åkesson, Björn Söder o resten av partikamraterna
När dom vill stänga våra dörrar ut mot världen låt oss stå där
Sätta fötterna ivägen lägga bomber i deras brevlåder
Det här är ingen fredsförhandling
Det här är våld i omvandling
Låt oss bitas slåss o sparkas
Motstånd när det är som starkast
Det här är ingen fredsförhandling
Det här är våld och aktiv handling
Ingen nåd ingen pardon
Krossa dom svinen direkt aktion

Det svänger nedåt och jag antecknar. Sätter det jag känner i relation till mina hormoner. Sätter det jag tänker i en vas och ser hur det slokar. Sväljer mitt kaffe. Gråter en skvätt.
Det är sensommarvärme i Uppsala. Vackert väder. Fula Uppsala. Dessa dagar när det enda jag vill är att slå in mig själv i ett paket, med vackert papper och krusiga snören, och skicka iväg mig. Till takåsar i Berlin. Eller till trädtoppar bland de mina. Kråkorna. Kajorna. Sorgfåglar.

Det går över. Kära lilla vän, det vet du ju!

Hej bloggen.

Jag är på så jävla bra humör. Vilket borde va en omöjlighet pga pms och bakfylla. Men icke! Som ett bubblande champagneglas känns mitt inre och jag ligger i min säng o summerar dagen:
-frukost med Emma
-morgonpromenad med Henry
-delicatobollar med Emma
-game of thrones
-dusch samt städ av badrum på en o samma gång
-telefonsamtal med Pottan
-promenad till stan med Henry
-köp av nagelklippare o tamponger
-interaktion med kille som frågade om jag var en kille varpå jag frågade om han var en tjej
-promenad hem från stan med Henry
-game of thrones
-bakande av äppelpaj
-matlagning aka sojafärs o spaghetti
-middag med emma framför game of thrones
-tvättstuga samt kortis med Henry på vägen
-stickning
-läsning av bok Gone Girl
-renbäddning av säng
-kvällskiss med Henry
-sänggående

Där är jag nu. Och jag är nöjd och belåten. Livet är typ en fest.

Hejdå bloggen!

Bak o fram i ett tåg med hundarna intill mig. På väg bort från jobb och tråkig stad. På väg till älskad vän, poesifestival och sommarnätter. Utanför fönstret ser jag gröna containrar och banvallar, grustag och småstadsmisär. Bredvid mig sitter en man som skäller på sin gnällande miniatyrhund och jag ler i smyg och stryker mina lugna och tysta över deras huvuden. Himlen är mestadels grå och mitt inre bär skiftande nyanser. Det ska bli skönt att komma bort en stund. När jag kommer fram tänker jag bada och släppa djuren fria.