Du sa att vi är likadana.
Att vi hänger oss åt samma känsla.
Och att vi bär på samma sorg.
Du sa att vi sörjer att det vi bygger upp försvinner.
Om och om igen.
Samma hårda fall och känslan av att ha förlorat.
Förlorat drömmen.
Du sa att det är så vi funkar.
Du sa det och sen satt vi tysta.
Såg ut genom fönstret.
Drack ur våra glas.
I högtalarna spelades orientalisk discomusik.
Om det ens finns nåt som heter så.