Jag har slagit upp en lärobok. Läser lite trevande. Försöker komma in i texten. Försöker komma ut ur mitt huvud. Det går sådär. Jag dricker kaffe. Igår kalkades bryggaren av. Inbillar mig att det smakar godare. Det smakar godare. Skickar sms till folk jag tänker på. Vet att det är en flykt från att göra måsten. 

Dagens bästa är att koltrasten sjunger i trädet utanför mitt köksfönster och att jag hittar hårstrån från Moses mellan tangenterna i datorn. Dagens sämsta är att jag hade ett missat samtal imorse o att det visade sig, när jag kämpat mig upp ur sängen och ut i vargavintern och ner till stan och glashuset att det var de som ringt för att säga att psykologen VABar idag. En enda gång ringde de. Och lämnade inte ens ett meddelande. Koltrastar sjöng på vägen hem därifrån också. Det gjorde mig lite varmare. Jag tänker att det kanske är de som inte är med oss längre som sjunger genom de svarta små fåglarnas gula näbbar. Jag tror inte det, men jag gillar tanken.