den där valen jag skrev om. som simmade ensam där ute.

jag tänker på den ibland.

funderar på hur hen känner sig.

om hen nånsin fryser.

saknar någon att simma med.

om hen har ett hål inne i kroppen, ett svart som växer.

om övergivenheten blir plågsamt påtaglig i ett hav som per definition är oändligt. 

önskar valen någon gång att hen inte vore val?