Jo. Genom att bara göra det. Genom att ha en plan. Att välja att stanna i den här staden. Att göra den till min för att jag vill ha den och inte för att jag måste. Att ha hittat hem i den igen. Förnimmelsen av de bra sakerna som suddades ut under tiden jag vantrivdes. Att iallafall nästan ha hittat tillbaka. Att få gångasvtånd till skolan. Att läsa en utbildning byggd på engagemang och inte på diffusa drömmar om en verklighet som inte är verklig. Att känna hur rötterna håller mig stadig. Att upptäcka att det inte alls var stadens fel. Att det aldrig var det. Att det bara var för att jag valde att gå på motorvägen i oljud och avgaser, istället för inne i skogen där marken är mjuk och där det finns spännande lekar under granarna. Att hitta orden igen. Att väcka lusten. Att vara tillbaka.