Om jag flyttar ut i ett hus i skogen och köper tre hönor och en tupp, blir jag glad då?

Om jag flyttar till Berlin och lever klubbliv och flippar ut, kommer jag då finna mening?

Om jag jobbar ihop pengar och sen ger mig ut på en resa i främmande länder, hittar jag mig själv då?

Jag vet inte.

Men jag vet att jag måste göra nånting åt att den här människan som säger sig vara jag, förvandlas till en liten lort, vrider sig i vånda över att inte längre ha en självklart utstakad väg framför sig.

Jag vet att jag måste styra mig bort från tankar om misslyckandet, bort från självförakt och bort bort bort från att tänka att jag går under om jag inte fort fort fort kommer på en ny långsiktig plan om hur jag ska ta mig an detta liv. För det livet är ju nu. Och det är på tok för jävla kort för att slösa bort.

Har någon där ute ett litet råd att ge mig är jag idel öra.