Det satt en svart liten kaja på en ledning ovanför slakteribyggnaden. Den flaxade med sina vingar. Putsade sina fjädrar. Sket ner på taket. Jag tittade länge på den innan vi gick in genom låsta gallergrindar. Det sista jag skymtade innan vi gick in på slakteriet var hur den flög iväg. Den kom med sin sorg och spred den i luften. Den blandades med min och mina medsystrars som var med mig. Vi var klädda i vita skyddskläder. Det luktade starkt av gris och nötdjur. Hade jag kunnat urskilja lukten av rädsla hade jag känt den. Jag fick höra rädslans ljud istället. Råmanden och smällar mot galler. Sen fick jag se den. Först i form av blodstänk på min vita skyddsoverall som stänkte upp på mig när två suggor stacks i halsen och avblodades. Sen i ungtjurarnas och kornas ögon efter att de förgäves stretat emot när de drevs in i skjutboxen. Deras huvuden fixerades av järn. Sen hördes skottet då bulten sköts mot deras pälsklädda pannor. De föll ihop. Sen stjälptes de ner framför mina fötter. Hissades upp i kedjor. Stacks i halsen. Så mycket forsande blod. Genom en lucka i väggen intill såg jag krokar som med maskiners kraft slet av djurens hudar från baken och ända till huvudet. Såg hur en ung kille skar av öronen och då vände jag bort blicken. Sen var det dags att åka. Vi satte oss i bussen. Hela tiden hördes smällar från bultpistolen. Nu är vi på väg därifrån. På vägen mötte bussen en djurtransport. Snart ska vi äta lunch. Lukten från djuren sitter kvar i våra kläder. Äta lunch. Några av oss kommer tugga i oss kött. Jag önskar att jag också hade vingar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...