Jag går omkring med ett ljus i mitt sinne. Inte en liten fladdrande låga som närsomhelst kan blåsas ut. Nej en fet jävla strålkastare med ordentlig el inkopplad och reservel i all oändlighet om blixten skulle slå ner nånstans i närheten. Jag bländas inte för jag bär värsta sjyssta brillorna och går med huvudet så högt upp det går att komma. Det skulle kunna misstas för en tripp på de smarrigaste piller en kan tänka sig men icke. Det är våren och livet och kärleken och vännerna och skolan och jobbet och studieuppehållet och flytten till stockholm och musiiken jag lyssnar på och joggingturen imorse och sexet och glassen jag äter och barnen som fötts och de barn som födas skall och den återkomna längtan efter att bli gravid och jesus och hans mostrar. En annan skulle kanske säga att jag är lycklig och satan i gatan jag är nog beredd att hålla med.