vi pratade om övergivenheten. det var Hon som tog upp det. känslan av den. rädslan för den. varför det har blivit så inuti mig. vad som egentligen hände. jag kommer att tänka på det jag skrev, om mamman, om barnen, om valen. jag kom att tänka på barnet i mig. igen. alltid kommer hon tillbaka till mig.

jag bankar in utantillkunskaper i huvudet och verkar inte tröttna. en vändning. som en volt. eller en klöveräng. behovet måste tillfredsställas direkt. NU NU NU! vi pratade om det också. att jag borde sluta fly ifrån det som är hemskt. hantera ångesten. Hon är klok.

flickorna i badkaret. i skummet. valen som simmar övergiven, ensam, långt ner i djupet. det finns alltid kopplingar mellan mina sagor och mina känslor. mina erfarenheter. Hon sa att det var bra att jag kunde skriva om det. ge utlopp. jag sa att jag blockeras av min ångest. Hon verkade inte helt förstå. 

jag sa att jag ville ha tryggheten i relationen. Hon sa att rädsla är en dålig grund att bygga en relation på. jag höll med. jag håller med. Hon är klok. men jag blir så lätt dum igen när jag blir ensam. 

i havet simmar valen i mitt hjärta simmar du eller om du hade skrivit dagbok alla de där dagarna. jag ska fortsätta skriva.

En klok kvinna sa till mig att när jag anklagar och slår ner på mig själv, misshandlar jag det lilla barnet i mig. Den lilla femåriga flickan med stora, ljusa drömmar om livet. Att jag inte respekterar hennes vilja. Idag gav jag henne upprättelse. Jag gick till Eriksdalsbadet med A&P. De skulle motionssimma. Jag tyckte det var tråkigt och gick till äventyrsbadet. Barnröster. Vattenljud. Skratt. Ekon. Lukten av klor som slungade mig tillbaka till badhuset i barndomens Linköping. Tillsammans med en massa ungar och en och annan halventusiastisk förälder trädde jag in i just den lilla femåriga flickans state of mind. Jag åkte vattenrutchkana. Jag simmade ut i utomhusbassängen. Kyla och mörker och varmt vatten. Ångande andning. Stjärnhimmel. Inne igen hittade jag en sån där strömvirvelkanal. Vattenfall och vågor. Så till den kloka kvinnan vill jag säga att jag gav tillbaka respekten till mitt inre barn idag. Tack för påminnelsen.