igår jobbade jag i tolv timmar och gick lite sönder fast inte alls utan tvärtom för att pojkarna är så himla fina och för att jag längtar in i framtiden samtidigt som jag kan känna att nu är en skön tid för njutningen sitter i att kunna andas utan risken att bli kvävd jag tror att den här dagen som knappt har börjat kommer bre ett lager av kärlek över mig om jag blundar och tänker på saker som finns alldeles här i närheten så är det bara bra saker och ingenting jag vill ta bort jo kanske lite mensvärken men nej knappt den och det var jättejättelängesen jag faktiskt kände så eller så har jag inte riktigt tänkt på just det sättet