Barn.

Jag brukade köpa med mig falafel från grekrestaurangen vid Sannaplan och ta med upp till er när jag kom på besök. En tanke att skapa tradition i en annars rutinlös tillvaro och för att ni skulle se fram emot att se mig. Spårvagnsskramlet följde med mig upp i trapphuset och jag hörde era andetag på andra sidan dörren. Höll fram maten vid brevinkastet och lät er lukta innan ni tillsammans öppnade dörren och fyllde mig med förtjusta skratt och klängde upp i min saknande famn. Vi åt framför Barnkanalen tills er mamma sa ”nu är det dags för pappa att gå”.

Sandkorn.

Vi hade pratat om att hitta någon som du länge när vi träffade dig i baren på Henriksberg. Det var musikquiz och vi drack säkert mer än sju öl var. Biljardspel gav oss chans att undersöka ditt yttre när du med seniga armar stötte bollarna i hålen och vi visste utan att prata med varann att vi var överens. Den ljumma natten bjöd oss att promenera hela vägen hem och vi stannade och lekte som barn i lekplatsen vid Stigbergsparken. Vi la oss sen ner i sanden och tog av varandras kläder och delade våra kroppar lika mellan oss alla tre.

Frihet.

Du hade sagt att skogen började på andra sidan Rymdtorget men det var lite svårt att hitta rätt. Jag fick fråga en man på Apoteket om vägen och han skrattade. Leden var markerad med gula färgprickar på träden och det fanns en karta som märkte ut sjön där vi bestämt vårt möte. Varför den kallades Paradiset förstod jag när jag såg din lilla vita kropp ligga utsträckt på klippan. Nakna bröst och knäckebrödspicknick gav mig mersmak och jag stannade så länge att jag missade mitt kvällspass på jobbet. Ringde mig sjuk och fick skäll men du och sommaren smekte mig varm.

Könsbyte.

Jag mötte dig som kvinna men nu säger du att du vill bli en man. Jag gillar inte män. Du är ingen man. Men jag älskar dig och tänker inte lämna dig nu. Du har fått tid hos psykologen vid Linköpings universitetssjukhus som ska vara expert på området. Nu oroar du dig för att de inte ska ta ditt så kallade problem på allvar. Jag hoppas de talar dig till rätta och att de fördomsfulla har rätt om att ni kan bli botade. Skriver lapp och lämnar på morgonen innan jag går till jobbet. Det står: ” Jag vill ha DIG.”

Ansikte

Ditt dockansikte av porslin med fina tunna blodkärl alldeles under huden lägger en kedja runt mina fingrar och jag tänker att jag inte borde skada dig men så bara måste jag ta sönder dig och låta livet rinna ut ur dig och in i mig för tiden räcker inte för oss båda har jag ju förklarat så om du kan vara snäll att sluta se så söt ut så att vi kan få det överstökat nu direkt så skulle jag bli evigt tacksam ja så hinner jag till spårvagnen och klubben med de andra och jag ångrar ingenting som jag sa.

Värdefullt

Jag sålde min döda fästmös njurar på svarta marknaden och fick ut en fin summa pengar. För den köpte jag en yacht nere på franska rivieran där jag numer bor under hösten och vintern. Det finns en flicka några hamnplatser bort som kommer över för att sova. Önskar att hennes far kunde stoppa henne innan jag gör henne illa. Hon är vacker som en ädelsten och vore så lätt att krossa. Ibland lägger jag mina fingrar om hennes tunna handleder och fantiserar om att bryta dem. Knastrande som insekter i mina knutna nävar. Jag lever ett väldigt flärdfullt liv här nere.

Gravid

- Jag är med barn.

- Va?

- Ja.

- Vad är det du säger?

- Jag fattar inte. Alltså jag har ju inte varit med nån annan.

- Vad menar du? Vad i helvete säger du?

- Nej alltså jag lovar, det låter helt stört men jag har inte det. Det är vårt barn.

- Men är du helt sjuk eller? Fy fan vad äckligt. Hur kunde du?

- Jag skulle aldrig göra nåt sånt mot dig. Jag fattar inte det här.

- Du har knullat med en jävla man.

- Nej, jag svär, fan Elin det förstår du väl?

Schnauzer

Min mormor har en hund som hon inte kan ta hand om. Alla vet det men ingen vågar säga något. Hon älskar den där hunden mer än allt på jorden men det är så tragiskt att se det. Han får aldrig gå ut, han är helt knäpp när man kommer hem till dem och han har vattniga sår i hela pälsen. Mormor märker inget. Hon matar honom med choklad fastän att jag säger att han inte tål det. Tror inte att hon minns någonting längre. Förhoppningsvis dör den stackars hunden snart. Och förhoppningsvis dör mormor. Fy fan för att bli gammal.

Sylt

Om du låter mig stanna hela livet kan jag bli din lilla hemmafru. Jag ska städa åt dig, tvätta dina kläder och vara vackrast i kvarteret. När du kommer hem från jobbet bär jag fram en bricka med champagne och ger dig fotmassage och komplimanger. Din trädgård ska jag sköta, klippa häckar, kratta löv och plocka äpplen. Av dina hallon gör jag egen sylt till pannkakorna jag steker till dig varje morgon. Jag ska bära dina blåtiror som värdefulla smycken, det är min plikt att vara lydig. I resten av mitt liv är du den enda för mig. Får jag stanna?

Naken.

Jag vågar inte riktigt se på dig av rädsla för att rodna. I din närhet blir jag ett oerfaret barn med klumpiga, små händer. Hur skulle något så enfaldigt kunna röra vid något så fulländat utan att besudla? Vill skriva magi på din hud men mina fingrar är för stela och jag är rädd att du ska märka att jag darrar. Din andning mot min hals blir ett rus i mina ådror och du jagar liv i mig med dina läppar. Jag slår undan viljan att ge efter. Du säger att du tycker om mig men jag vågar inte tro dig.

Jag har en grön militärcykel som står frosttäckt utanför mitt fönster. Någon hade söndrat den men jag betalade för att få den lagad. Betalade för att få ha den kvar. Ett spår av dåtiden i ramen. Minnet av nätterna jag cyklade för att bussen var för trång. Innan jag fick körkort och en inbillad frihet. Har förresten tappat mitt körkort. I maj. Har papper som ska skickas in men jag gör det inte. Gör annat istället. Tittar på bokryggar. Skriver obegripligheter och äter lagad mat i matsal. Ibland går jag till hästarna. Som idag. Bjuder på äpplen och trycker min mun mot deras lena mular. Luktar in deras päls och reder ut tovor i pannluggar. I en annan tid fanns det en häst som räknade med min omvårdnad varje dag och jag lät henne villigt ta mig för given. En gång sparkade hon mig på rumpan. En annan gång litade hon på mig och lät mig vara alldeles nära. Någon hade varit elak mot henne och sedan dog hon. Är det saknad att tänka tillbaka på en tid som inte finns och tänka att det var lättare då? Eller är det bara en förvriden bild av verkligheten om att ingenting någonsin har varit lätt?

Godnatt.