Alla inlägg under september 2010

Av spuss - 19 september 2010 23:17

Som en dolk genom hjärtat och taggar i mina ögon. Jag ser som genom dimma hur en ställning mot mänskligheten tas i denna sorgens timme. En röst mot flera tusen och ondskan som glöder. Under hejaramsor skred han genom rummet, upp på en scen där han pratade om ett historiskt ögonblick och att han äntligen kände sig lycklig. Deras lycka är andras död och i min mage fryser isen. Sköljs över av minnen från demonstrativ ungdom och söndersparkade invandrarskallar på min barndoms skolgård. Hör igen ropen och hånen som ruskade om folkhemslandet, kan känna kylan från dagar då rakade skallar i kängor marscherade på gatorna. Bilder från historielektioner och av plakaten vi målade i förrådet på Ekebyvägen. Ett blont litet barn som av syskon med kamplust fick upp ögonen för orättvisor som drabbar de som trampas ner av stövlar. En naiv tro som plötsligt blivit historia. Var tog stridigheterna vägen? Varför tystnade slagorden och varför i helvete blev Sverige förädiskt och fyllt av förakt? Det är med nedslagen blick jag går över gräset, under stjärngardinerna och björklöven och det är med slocknat rus jag lägger mig ikväll. Jimmie Åkesson äter mig i sömnen och jag drömmer i panik.


Fan Sverige.

ANNONS
Av spuss - 11 september 2010 09:41


Hunden ligger på stranden. Det kalla vattnet bakom ryggen. Blicken upp mot vägen. Lyssnar efter ljuden som inte längre hörs. Smällande i bildörrar och små barns iver att få bada. Mammor med förmaningar om att hålla avståndet till havet. Ibland hade de haft bollar med sig. Det hände att de kastades i och att han fick hämta dem tillbaka. Hans kropp som inte frös var smidig i vattnet och han bet försiktigt med starka tänder om det mjuka gummit och med långa vevande simtag tog han sig in igen. Hans klor fick fäste vid botten och med pälsen drypande av vatten kom han upp till barnen. Brunbrända armar sträcktes mot hans mun och han släppte bollen. Skakade sedan huvudet med en darrning i de stora öronen, vidare ner i nacken, sedan kraftigt över skuldrorna och ryggen. Till sist svansen. Droppar i luften som landade på sanden och i de skrattande ansiktena som tjöt av förtjusning.


Det var längesen. Nu kommer ingen längre. Det är kallt och hans förväntan har bytts ut mot väntan. De nyss rastlöst grävande tassarna vilar mot den blöta sanden och hans vassa revben skälver under den fuktiga pälsen. De enstaka havsdjur han hittat uppspolade på stranden kan inte mätta längre och kvar ligger små urslickade skal och benrester. Hans vankande har gjort avtryck i sanden. Men inte bara hans. Där finns någon annans platta, snart utsuddade fotspår. De tillhör en kvinna som har slutat gå. Hennes fötter ligger stilla en bit ifrån hunden. Nakna, smutsiga fotsulor, riktade uppåt, liksom utsträckta. Hälarna bakåt mot de kritvita vaderna som sticker ut under den gula filten. Tjockt, skitigt tyg som ligger tung som en matta över hennes kalla hud. Svaga, tunna konturer av hennes kropp därunder. På andra sidan filten syns några smutsiga hårslingor. Ansiktet ner i sanden. Stilla. Insekter som inte har fått plats under stenarna på stranden har börjat söka sig till det trånga utrymmet under henne.


Hunden reser sig och går till kvinnan. Luktar på filten. Puttar med nosen och letar efter värme. Ner mot vaden. Kylan får hans svarta nos att fnysa. Lägger en prövande tass  mot den vita, spända huden men drar den snabbt tillbaka. Han gnyr. Krafsar lite i sanden. Sjunker ner och lutar huvudet mot hennes fot. Fortsätter vänta.

ANNONS
Av spuss - 11 september 2010 09:26

Björkarna har börjat släppa sina löv och hösten börjar flytta in i min mage. Vi ser på Disneyfilm med fönstret öppet och fryser. Dricker för starkt kaffe och äter smörpopcorn. Ligger på golv och spelar favoritlåtar för varann. Ett internatliv på Västmanlands slätter smörjer mina stela leder och jag tror jag trivs.

     Såg en bild från Röda sten och blev varm. Mjuka minnen från staden vid havet blandas med vetskapen om att jag har valt rätt. Mina ord har börjat sippra ut ur mig och det jag skriver uppskattas. Försöker släppa prestige och prestationsångest och lyckas i stunder. När det kryper i mig finns det en häst i hagen här i närheten som pillar med sin mule i mitt hår. Ponnyliv gör sig påmint och jag längtar framåt inte bakåt. Jag har det fint här och jag tror nog saker reder sig.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Det coola med mitt trick. med Blogkeen
Följ Det coola med mitt trick. med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se