Det finns barn i den här världen som får mitt hjärta att studsa. Smutsiga, skrattfulla, brunbrända barn. Barn som inte vill gå upp ur vattnet trots att deras tänder hackar sönder och barn som kastar sand i mitt hår och frågar om jag vill följa med dem hem och äta glass. En flicka lärde sig att hålla Henrys koppel och fick åka i min bil. Hon pratade i ett, utan att jag helt förstod hennes norska, rappa lilla mun. Och jag såg i ögonvrån hur hon såg på mig. Med sina stora blåa ögon. Såg på mig med en blick full av nyfiken undran. Vi känner inte varandra så bra än, men idag och igår har vi varit varandras bästa vänner. Hon och hennes lilla krullhåriga syster som befaller mig att fylla hennes lilla hink med vatten. Jag lyfter henne högt i luften, snurrar henne runt i vattnet som en motorbåt, låtsastappar henne och fylls av värme när hon bubblar över av fnitter och ber mig att göra det om och om och om igen. Min lilla valp som i förhållande till barnen är rätt stor passar på de små händerna som håller i en korv eller en kaka. Sträcker sin långa nos och vädrar efter misstaget som alltid kommer när korven eller kakan faller ner i sanden. Den där känslan av att blunda och liksom höra vad som försigår från långt borta. Som när man själv var liten och somnade ifrån de vuxna. Bara det att det nu är tvärtom. Och det slår mig hur stort det måste vara att ha egna ungar. När de där skratten från stranden är ditt eget kött och blod. Barn med dina lockar, din röst, din lukt.

 Jag darrar av tanken och undrar om det nånsin kommer hända. Tids nog kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...