Så många inlägg i bloggen har handlat om framtiden. Så många tankar har tänkts, så många hoppfulla drömmar. Jag har vankat och velat, stridit och stretat. Haft ett glimmande, skimrande mål, en vision om dess utgång. Det började när jag var en liten knapp. Klappade kaniner och pillade i sår. Blev lite större och började hoppas på riktigt. Valde min väg efter drömmen om framtiden, grät tunga tårar då den tycktes så avlägsen. Tog nya tag och stångade pannan blodig.

Nu verkar det plötsligt som om drömmen kan bli sann. Har jag tur och om det blir som jag tror kommer jag börja på vetrinärutbildningen till hösten. Hej igen Uppsala. Hej en stuga på landet. Hej tunga böcker om djurkroppar och sjukdomssympton. Hej framtiden som nu äntligen tycks bli precis som jag vill. Och herrejävlar efter allt jag gått igenom är jag så sjukt jävla mycket värd det.

Skål för mig.