Dåliga dagar föds ur nattjobb och dimhöljda tak. Fult Göteborgsväder utanför fönstret idag. Rummen ekar tysta efter att tassande hundar har åkt till landet och mitt huvud sväller i förkylningspest. Kvällen ligger orörd vid mina fötter och jag velar vad att göra. Vill mest krypa ner under den luddiga filten på sängen och påbörja en ny bok. Middlesex berörde mig och gav mig en liten lust att skriva. En större lust att läsa. Och ingen lust att plugga. Tänker på hösten, att jag nog förminskat vikten av dess utgång och försöker väcka liv i den envisa fågeln på axeln som förut så gällt uppmanade mig att kämpa. Den verkar ha tystnat och lämnat plats åt den oberörda, stenansiktesfågeln på andra axeln. Den som inte riktigt bryr sig, som inte besjunger något som jag gör mer än något annat utan låter mig driva fritt omkring. Så tänker jag på flytten. På hon som ska lämna mig här och bosätta sig på en ö. Funderar på hur det kommer påverka mig, om jag kommer fly känslor av ensamhet eller utnyttja tiden. Om jag kommer resa dit stup i kvarten eller låta ensamheten bli konstruktiv och ta tillfällen i akt. Låta kärleken flöda när vi väl ses och bli stärkt i tron på mig själv när jag klarar av ett eget liv emellanåt. Jag kommer jobba mycket. Fylla kontot med pengar från barns spargrisar när jag glider runt i en spelande blå bil och säljer fett och socker. Invänta antagningsbesked och förhoppningsvis ha hopp om att lyckas. Isåfall packar jag ihop och påbörjar vägen mot ett så länge önskat mål. Drömmer om en stuga för mig och hundarna, om ett skrivbord på ett gammalt plankgolv vid ett fönster ut mot skogen, en sprakande brasa och tofflor och filtar. Där ska jag sitta och fylla mitt huvud med djurs anatomiska termer och sjukdomsbeskrivningar. Ta pauser för promenader och kaffe, bjuda hem fint folk och spela skivor. Den tanken om någon borde trigga mig. Sparka igång mig med studierna och ta den korta tiden kvar som tillfälle att försäkra en plats till hösten. Jag skjuter det framåt och vet så väl hur stressen kommer krypande, klättrar upp längs min rygg så småningom och håller mig vaken om nätterna. Åker snart efter hundarna till landet och kommer där finna lugnet som krävs. Koka mammas kaffe och träffa efterlängtad syster och svåger. Förväntansfull inför att Emily ska komma dit och uppleva en del av mig hon inte tidigare sett. En skärva från dåtiden, en plats så fylld med minnen. Sprakande brasor och lyxmiddagar. Bastubad och påskfirande. Kärlek under dunbolster och skogspromenader.

Dimman tjocknar. Näsan rinner. Det är en låg lördag, dock med ljusa tankar om den snara framtiden.