Jag letar och letar men hittar inte motivationen. Ger mig fan en sekund men tappar sedan fokus. Lägger mig hellre på mattan i en hög av hundar. Eller tar en sväng ner till havet o låter de simma efter svanar. Kokar kaffe och äter chokladkex. Men kan bara inte hitta viljan som krävs för att plugga. Tänker på framtiden. På vad studierna kan leda till men upptäcker att det är en lockelse som har förlorat i styrka. Tanken har funnits här så länge och således blivit normatillstånd i hjärnan. Kluvenheten är större och jag tycker synd om mig själv. Men det har jag rätt till. Har slitit så jävligt för att komma in. Kan inte nån liten fågel komma och kvittra i mitt öra att mina betyg räcker och att jag kan kasta högskoleprovsplugget i närmsta sjö?