Jag satt på en strand och kastade smulor till duvorna. En av dem var modig nog att picka direkt ur handen. Systra mi skällde enligt storasystermanér och gnällde om fågelinfluensa. Hon kastade grus mot fågeln och jag blev trumpen. Dock inte länge eftersom solen sken och vågorna slog. Medelhavet ger mig mersmak och jag gör upp planer i huvet för nästa resa. Inte just hit. Kanske Barcelona. Eller Berlin igen. Eller tillbaka till Paris. Jag vill proppa huvet fullt av nya intryck, kasta mig handlöst in i rus och farligheter, ge mig hän åt storstadspuls och sena nätter. Möta gryningen i nya parker eller handla brokig konst i kulturella gränder.

Det är lustigt att några människor i världen har råd att köpa båtar för mångmiljardbelopp utan att bli ruinerade. Eller klä sina modemagra kroppar i pälsar och rubiner medan andra svälter livet ur sig i brist på näring. Att några ratar överkokt spaghetti och halvfabrikat medan andra letar skulor på soptippen. Jag slås av just det här och nu, i ett land mindre än Göteborg, där hamnar och gator gnistrar och pengaflödena är ändlösa.

Jag tänker de där tankarna om kön. Att min personlighet så mycket bättre genom livet hade passat bättre för en pojke. Hur min kropp mitt kön har gett mig rollen som den som sticker ut och går emot. Jag har funnit mig i det, gjort det till en del av mig, men tänker ändå att jag hade kunnat smälta bättre in om jag klädde mig i manskroppen. Hade kunnat bli förvirrad och transtänkande för mindre men känner mig som alltid stark och säker i den jag är. Bara det att jag är lite på tvären. Men egentligen är det väl så just för att jag gillar det. Hade jag fötts med kuk hade jag antagligen blivit fjolla.

Imorgon åker vi till Italien. Jag ska köpa vin och parmesanost och den finaste olivoljan. Njuta en sista dag och kväll innan hemfärden på lördag. Nästa vecka ska jag göra ett nytt försök med studierna och försöka styra upp min ekonomi.