Det handlar om att ställa in siktet. Att rikta sina känslor. Välja ut målet och ge allt. Att bestämma sig för vad som är viktigt och älska i nöd och lust. Jag har förstått det nu, att det beror på hur villig man är, hur inställd man är på att ge någon kärlek och hur mycket man är beredd att offra. Det tar fokus från allt annat, från alla andra känslor. Händelser som borde ge  en viss typ av reaktioner blir bemötta av likgiltighet. Jag skriver i gåtor för att jag nog inte riktigt förstår hur jag menar. Eller så vet jag men vågar inte uttala. Jag förnimmer den tid som utspelade sig i känslostormar för att inget av det någonsin hade upplevts tidigare. Jag minns originaliteten i det som skedde i mina sinnen, känslan av ständig födelse av nya reaktioner.

Jag läser noveller och dricker iskallt vatten. Smiter iväg och gör spår i snön utanför huset. Ylar som en varg och lyssnar på tystnaden.