Det nynnas på Fröken Fräken och vi har glögg i skafferiet. Har tagit dagen i besittning med viktiga samtal och skickade mail. Undersöker möjligheter, ilsknar till och skriver rap i sms-format. Moses fick ett ben som han gnager högljutt på och systra mi äter pepparkakor hellre än att plugga deppplugg. Det slår gnistor runtomkring mig och jag upprepar mantran om att var sak har sin tid och att det så småningom löser sig. Klättrar uppåt, kryper framåt och hamnar i tanken om att Uppsala stänger in mig. Genusvetenskapen blir en utväg och jag funderar på att flytta mitt bohag till en mer välkomnande stad. Ta med mig min skateboard och se till att hitta jämlikar, knyta fast Moses vid min sida och sova på en soffa för en stund. Varför traggla med en stad som inte ger mig tillräckligt? Varför tro att det kan bli bättre nånannanstans? Det sprätter i huvet. Fram och tillbaka och varfan finns lösningen?