DN skriver om Berlinnatten. Jag lyssnar på Six cups of rebel och letar efter känslan. Dricker sunkigt kaffe och nickar med i takten. Min hund ska bli kastrerad klockan ett. Jag ska tänka på min resa som står för dörren. Drömma om livet som komma skall och glömma min oro.

     Uppsala känns lite sorgtyngd idag. Tänker att jag vill omfamna henne och säga att det inte är hennes fel att jag längtar bort. Luta mig mot lägenheten och tröstas av dess väggfasthet. Viska att jag trivs här men att jag inte kan stanna. Det är dags att lämna den här platsen. Den har fått så många chanser och inte lyckats hålla liv i min låga. Det finns så många spår som är för tunga att följa. Ljusen från Berghain gör sig påminda och Uppsala blir lite grå. Det är inte till Berlin jag tänker flytta. Men kanske en bit på vägen.

Nu ska jag förbereda för min och min hunds lilla utflykt till veterinären. Lugna och förklara att det är för allas bästa. Och att jag lovar att finnas här hela tiden om saknaden efter de små kulorna blir för stor.

Min hund är mitt hjärtas prins. Med honom vid min sida kan inget ont komma åt mig. Jag tänker det om och om igen och lyckas nästan bli övertygad.