Julan klæckte idén om Lilla Essingen. Att hon och jag skulle kunna ta øver andrahandslægenheten som broren våres har. Jag tænkte først att jag inte skulle orka pendla. Att det ær bekvæmt och enkelt att bo kvar i Flogsta. Men så drack jag lite Tørley och talade med kloka mænniskor och kom på hur sjukt jævla typiskt mig den tanken ær. Att jag aldrig bara ger efter før en kænsla, gør vad jag vill i hjærtat jada jada. Och så tænkte jag om. Sthlm har liksom væxt i mina øgon, jag kænner att jag har børjat få en relation till staden, inte bara som besøkare. Och så kænde jag pløtsligt att det ær helt jævla rætt, det ær klart vi ska flytta dit. Och nu vill jag det så mycket att jag inte kan tænka på annat.

Men jag vet inte om det går. Eller nær det skulle bli. Men jag kænner att jag ær lite færdig med att bo i Apsula.