Nær varje tanke jag tænker ær vælformulerad innan dess den ær påtænkt. Nær det enda som kan uttalas ær sanningsord. Nær insikterna rullar in som enorma truckar i mitt medvetande. Nær varje klyscha får en sjukt påtaglig sjælvklarhet. Nær alla kænslor vibrerar som tusen elektroder. Nær sambanden inte går att førbise. Nær jag stannar och låter mig springas ned av tusen stampande føtter. Nær kaoset ær det enda som kan skapa ordning. Nær orækneliga antal førvirrade funderingar byts ut mot totalt fokus. Nær min så længe bortglømda sjælvsækerhet gør sig påmind i varje atom i min kropp. Nær elektroner borrar nya vægar i min hjærna. Nær allting vittrar sønder. Nær allting faller samman.

Har min vilja att vara just hær just nu just jag aldrig varit starkare. 

Jag blir illa till mods av folk som inte førstår de gamla. Som inte fattar att vi ær hær før att vara de till lags. Som inte ser att det ær mænniskor i sængarna. Små fina tanter och gubbar. Med riktiga hjærnor och hjærtan. Jag gråter inombords nær jag ser deras sorg och nær andra bara bortser från den.

Jag ska inte bli gammal.

Jag har en tung sten i huvudet. Den føll in genom øgat nær jag vaknade vid fyra i eftermiddags och har legat dær och skavt sen dess. Tung luft, regn och trista tankar. Længtat hem till de mina dock med en rædsla før att sommaren tar slut. Vill hærifrån men vill inte åka. Inte læmna det fina med den hær platsen. Mænniskorna. Tanterna. Stod en stund bredvid min favorittant och bara såg på henne dær hon låg och snarkade. Hon sa något i sømnen. Och jag tænkte att jag tycker så mycket om henne. Och de andra gamla knæppa mænniskorna som bor hær. Inatt ær en fin natt. Med fint sællskap. Men det mørknar tidigt.

Hæromdagen såg jag niser i fjorden. Små, svarta fenor, på små, svarta valars ryggar som stack upp ovanfør ytan. De var nog fyra eller fem som simmade tillsammans och jag tænkte att jag ville vara dær nere med dem. Gå på valklubb. Dansa valdans. Dricka valcider. I en fin liten valgemenskap. Men jag var så långt bort och jag tror inte jag hade vågat fråga. Næsta gång ska jag gøra det.

Moses har hittat en fotboll. Nær vi kommer tillbaka på morgnarna efter jobbet ær jag trøtt som ett barn och vill bara gå in och lægga mig. Men Moses kastar sig øver bollen, ruskar den i sin lilla fina hundmun och springer fram och puttar på mina føtter med den. Ser upp på mig med sina fula små Moseøgon och ber mig spela match mot honom. Jag sparkar den en gång. Ibland två. Sen sæger jag att vi måste sova. Då står han kvar vid bollen med den mest besvikna lilla hundblick som finns och en klump av dåligt mammasamvete væxer i min mage. Så jag sparkar den igen. Långt bort så jag hinner in innan han har sprungit færdigt. Och så ropar jag från sængen tills han kommer lunkandes med slokande øron. Dumma fula fina lilla skit.

Jobbet hær ær vad man skulle kunna kalla ett slackerkneg. Eve Mary har med sig Friends inatt. Och en enorm skål med godis. Det ær sånt jag liker; Sleazy amerikansk komedi, kvinnor och socker. 

Julan klæckte idén om Lilla Essingen. Att hon och jag skulle kunna ta øver andrahandslægenheten som broren våres har. Jag tænkte først att jag inte skulle orka pendla. Att det ær bekvæmt och enkelt att bo kvar i Flogsta. Men så drack jag lite Tørley och talade med kloka mænniskor och kom på hur sjukt jævla typiskt mig den tanken ær. Att jag aldrig bara ger efter før en kænsla, gør vad jag vill i hjærtat jada jada. Och så tænkte jag om. Sthlm har liksom væxt i mina øgon, jag kænner att jag har børjat få en relation till staden, inte bara som besøkare. Och så kænde jag pløtsligt att det ær helt jævla rætt, det ær klart vi ska flytta dit. Och nu vill jag det så mycket att jag inte kan tænka på annat.

Men jag vet inte om det går. Eller nær det skulle bli. Men jag kænner att jag ær lite færdig med att bo i Apsula.

Nu ær det definitivt.

Jag børjar på psykologprogrammet till høsten.

19e reserv på veterinær kænns just nu lite som ett hån. Iallafall om man jæmfør med 3e...

Eve Mary bad mig blogga. Och som den lydiga hynda jag ær, sitter jag nu hær och knappar på tangenterna. Natten ær lugn som alltid hær på heimen och jag tænker att det ær lættførtjænta pengar. Men med en førkylning i hela huvet blir det endock litt vanskeligt.

Jag låg i min lilla sæng i det lilla rummet på det stora berget och drabbades av det stora lugnet. Tænkte glasklara tankar, gick igenom en massa otalt med mig sjælv. Bearbetade otænkta tankar och kom fram till nya slutsatser. Det mentala målet kænns næra och jag ser så sjukt mycket fram emot høsten. Skola, resa, hund, vænner, syster. Fortsætta bli stark i huvet och kroppen. Bli smartare. Och poængteras bør att detta kommer gøras utan åtknutna relationer till andra. Førutom hunden och vænnerna och systern. Varma sængar och intellektuella innehavare vælkomnas dock sjælvklart.

Nu må vi ha lite kaffi. Och gå en liten runda på huset.

Jag ær tillbaks i Hardanger. Nattvakt inatt. Moses ær med mig. Så fint att vara tillbaka hos alla norska tanter. Jag ler inombords.

Idag blev jag av med:

- 2 pkt haloumi

- 1 pkt tofu

- 1 pkt quornfærs

- 1 tub Tartex

- 1 ny flaska ansiktstvætt från Apoteket

- 1 flaska spraywax

Ja vad sæger man. Klanterier från min sida  samt øverdriven flygpolicy. Inte mina bæsta vænner helt enkelt.