Vi lyssnar på musik ur mina iPod-högtalare och spelar kort. Äntligen vänder turen. Jag brädar mina kamrater. Gustav spelar Bon Iver, jag får gåshud. Vi har det så fint här. Hur ofta händer det att man blir ihopkastad med fem främlingar och känner att allt blir så rätt? Det hände här på Reiseter. Festivalen fortsätter. Vi lever som en liten familj. Nu. Sen kommer vi försvinna. Så fint och sorgligt. Dock kommer jag stanna kvar här längre än de andra. Sex blir fem på lördag. Sen åker jag hem nästa onsdag och när jag kommer tillbaka i början av augusti kommer vi bara vara tre. Och så Mosebarnet. Sista veckan kommer jag antagligen vara kvar helt själv. Funderar dock på att flytta ner till byn då. Bo precis vid jobbet. Men jag vet inte säkert. En vecka själv i detta vackra hus, med sin sjukt magnifika utsikt, sitt lugn och tystnad, närheten till skogen och lammen, kanske är just precis vad jag behöver.

Ensamhet är underskattat. Farligt men livsviktigt. Jag måste bara lära mig att förstå det och inte rädas den. Panikångesten har dock uteblivit sen jag kom hit. Ett gott tecken. 

Nu ska jag äntligen sova.

 

doppe

16 juli 2009 11:40

Jo jag tänkte. Att vi två, Nora&Moses skulle be bonden om att få låna Trollsjöstugan en sommarhelg i framtiden. Vi packar med oss vatten och ett sånt där campingkök. Sen sitter vi där med tända ljus om kvällarna och säger kanske inte så mycket. Bara sitter. Promenerar. Tar kvällsdopp i sjön. Tyst och stilla kommer det att vara.

Kanske vill Julia följa med.

 

spuss

16 juli 2009 22:30

åh ellen jag vill jag vill jag vill! kanske redan i høst? men jag ska ju till usa o arktis o allt. men en helg vid trollsjøn borde hinnas med. puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...