Klocko ær litt etter fem hær. Det var en dame før en stund sen som var så rædd att någen skulle komme og ta henne.

-Kvem? spørrade jeg.

-Jeg vet icke, svarade ho.

Men ho var akkurat kjempeorolig. Så jeg satt dær inne hos den lilla damen och strøk henne øver håret. Sade att dær ingen fanns att vara rædd før. Att hon skulle ta det roligt.

Så då gjorde hon det.

Och så somnade hon.

Då kænde jag mig lite som en øm moder.

Eller som en lejonmamma.

Kan jag tænka mig.

Jag vakar øver de mina.

De ær så fina mina små tanter hær. 

Ja. Att vara mätt är en dödssynd.

Vit man med makt likaså.

What to do my sisters?

De kallar det lappsjuka. Nær man blir lite galen såhær avsides. Jag har nog kanske fått den ændock. Lappsjukan. Har alla i Lappland den eller?

Hær på heimen spritas det mycket. Hænder och føtter och øppna ytor. Jag blir som tokig på spritandet. Vill sprita allt jag ser. Som en tokig dam.

Det var det dær med att finna sig sjælv. Bli stark i sig sjælv. Hitta sitt inre lugn. Jo jag tackar. Ingen ær væl så lynnig som jag mot mig sjælv. Spelar mig kænslomæssiga spratt. Spelar spratt. Spritt språngande spratt.

Nej fyfan nu børjar det lukta sjælvførakt igen. Det ær inte bra. Inte konstigt att man blir bitter. Kom på mig sjælv med att låta som en gammal kærring igår nær jag satt nere vid fjorden och snackade. Om viktiga saker. Valde mina ord. 

Åh ibland blir jag bara så trøtt. Kan inte nån bara slå mig i huvet?  

Det får bli en till. Jag ska:

-køpa mig två par nya skor. minst.

-dricka latte hos richie mccahan nær jag ær i sthlm.

-ta ett snack med birgersson angående nya beats.

-bada i fjorden imorgon oavsett væder.

-sova en stund i en segelbåt.

Nu ær jag igång med listorna och tænker inte sluta. Hær på jobbet vill damerna jag jobbar med att jag ska rappa. Jag skyller på att jag ær blyg. Och att mina texter inte passar sig på ett ældreboende. De ger sig inte. Får væl stælla till en scen på rapporten imorgon helt enkelt.

Jag ska:

-Plugga psykologi.

-Bli veterinär.

-Bli stark. Förut underskattad styrketräning uppskattas numer.

-Bli smart. Läser en bok som får mig att återigen ifrågasätta min allmänbildning. Intellektuell stimulans välkomnas.

-Byta språk. Har verkligen överskattat det svenska skriftspråket.

-Bestämma själv.

-Ta mig själv på för stort allvar.

En gång lärde Ida mig att listor är bra. Sen glömde jag bort det. Nu kom jag ihåg det. Tack Ida.

Nu till tredje punkten på ovanstående lista.

Jag ska aldrig medverka i nollning, bli fotad eller fota själv och sen lägga ut för allmän beskådan. Ska aldrig delta i nollning över huvud taget. Fucking crap!

Idag är jag på sjukt dåligt humör. Det visade sig bland annat imorse när Moses inte kom på inkallning. Jag gick ut, naken med en handduk runt mig, skrikandes och svärandes och antagligen väckandes hela gården. Ville för en sekund slå Moses. Men det gjorde jag inte. Jag tog bara med honom in och tvingade honom att ligga stilla i sängen. Sen somnade jag.

Vaknade och är fortfarande på dåligt humör. Rastlös. Irriterad. Fan, jag vill bara jobba mina pass och åka hem till Sthlm. Få saker ur världen. Sätta positiva hjul i rullning igen.

Nu ska jag ut och svettas av mig lite frustration.

Nattvakt. Tjock torr luft som gør min hy glåmig. Sega timmar som tynger min andning. Men det beror inte på jobbet egentligen. Vill jobba mer. Det hænder inte mycket hær på nætterna. Ser på The Wire och kokar starkt svennekaffi som norskarna inte førstår sig på. Læser En halv gul sol och førsøker læra mig Afrikas huvudstæder. Det var visst någon annan som skulle gøra det i sommar, men jag tænkte att det inte skadar om man ær två.

Att det inte skadar om man ær två.

Jag børjade høgst upp på listan. Var det Algeriet och Alger? Ja och så Angola och Luanda. Ghana och Accra. Hann inte så långt før jag envisades med att leta upp på kartan. Jag ær inte så flink på geografi. Saknar vetskap om så mycket. Socialdemokratisk historia. Tænkte på det och huskade ikke så mycket.

Jag har børjat skriva texter på engelska. Lyssnandes till Looptroop. Det flyter som ett litet vatten. Och jag fick hallon av Stina. Flyter som ett vatten. Rinnande tankar utan ramar.

Jag tænker mycket.

Vi lyssnar på musik ur mina iPod-högtalare och spelar kort. Äntligen vänder turen. Jag brädar mina kamrater. Gustav spelar Bon Iver, jag får gåshud. Vi har det så fint här. Hur ofta händer det att man blir ihopkastad med fem främlingar och känner att allt blir så rätt? Det hände här på Reiseter. Festivalen fortsätter. Vi lever som en liten familj. Nu. Sen kommer vi försvinna. Så fint och sorgligt. Dock kommer jag stanna kvar här längre än de andra. Sex blir fem på lördag. Sen åker jag hem nästa onsdag och när jag kommer tillbaka i början av augusti kommer vi bara vara tre. Och så Mosebarnet. Sista veckan kommer jag antagligen vara kvar helt själv. Funderar dock på att flytta ner till byn då. Bo precis vid jobbet. Men jag vet inte säkert. En vecka själv i detta vackra hus, med sin sjukt magnifika utsikt, sitt lugn och tystnad, närheten till skogen och lammen, kanske är just precis vad jag behöver.

Ensamhet är underskattat. Farligt men livsviktigt. Jag måste bara lära mig att förstå det och inte rädas den. Panikångesten har dock uteblivit sen jag kom hit. Ett gott tecken. 

Nu ska jag äntligen sova.