När ett kritvitt lamm pressar sin lena, skära, flämtande, lilla nos mot din hals. När det sluter sina ögon och lägger sin tyngd mot din kropp. När en yvig, brun ponny snusar och nafsar i ditt hår. När allt du ser är hela världen: skog, äng, hytta, fjord och fjäll. När solen bränner dina axlar och ingen annan finns än du och djuren.

Då kommer lugnet. 

Som en stilla bris, en lättsaltad krusning på ytan.       Du andas.   In.   Ut.

Gömmer dina fingrar i ullen.

Låter tiden bero.

Känner dofter från jorden. Då vet du att allt ordnar sig. Att vad som än händer finns alltid allt detta kvar.

Tänk på det. 

Min kropp förbereder sig på mens genom att totalt tappa greppet. Känner mig låg, ensam, lite vilse. Tänkte jag skulle ta med mig lite russin och gå upp till lammen. Där ska jag finna frid innan jag ska tillbaka till jobb inatt. Andas in deras ull-lukt. Fina fina djurbarn.

Det finns delfiner i fjorden. Små svarta. Niser kallas de visst hær. Varje dag simmar de ut från Sørfjorden till den stora Hardangerfjorden. Har man tur får man syn på dem nær de hoppar i det blåskimrande vattnet. Jag har ænnu inte haft tur. Men en jag bor med har sett dem. Så jag vet att de finns.

Jag och E kusin hittade fyra små lammungar i en hage idag nær vi gick på tur. De ropade på oss och vi gick in och de var helt fantastiska. Ville bli klappade, komma upp i famnen, pussas på munnen och æta min keps. I næstan en timme satt vi inne hos dem, medan Moses stod utanfør och blev avundssjukare och avundssjukare. Ett av lammen såg ut som en lama. Lustigt.

I helgen var vi på långtur uppe i J's pappas lilla hytta. En sån som man gick till med alla sina kor førr i tiden på somrarna. Mitt på fjællet. Bland porlande bæckar. Och bjællrande får. Eller sauer som det heter hær. Jag har lært mig mycket norska. Idag lærde jag mig att stora humlor kallas mushumlor. Vaddå, ær de stora som møss då eller?

Slutligen bør jag væl annonsera om att jag kommer synas en del på STHLM Pride i år. Rap-workshop den 30e. Samt eventuellt nån liten spelning. Det vore synd att missa mig.

Så gick han akkurat ifra vårt liv och kommer aldrig åter. Jag hade ingen personlig relation till mannen men viss någon har funnits dær jæmt kænns det endock tomt. Pick pick pick. Slog hans hjærta. Tills pick. Ett sista slag. Sen stilla.

Michael Jackson, king of pop, ær akkurat død. Borta. Førintad.

Vila i fred du næsløse sångfågel.

Jag sitter på jobb. Det ær så sjukt lugnt hær så inatt ser vi på film. Vi har børjat med en norsk skræckfilm om några ungdomar som åker bræda o hamnar på ett øvergivet fjællhotell. Fett jævla æcklig. Husker dock inte navnet akkurat nå.

Ja nu vet ni det.

Det bor en ryska på Reiseter. Med hennes träningspass ska jag och vi andra här bli deffade till tusen. Lyfter riktigt skrot, rushar i fjällbackar. Så när jag kommer hem är jag nog på god väg att bli som Lisbeth Salander.

Så passa er då för att bråka med mig mina vänner.

Jga læser gamla inlægg på freeyourass.blogspot.com och kænner hur det sticker bakom øgonlock och i mitt lilla sargade hjærta. Tænk vad tiden rinner. Hur allt blev annorlunda. Så fort. En dag var jag ute i skogen och lekte med en gemensam son, kom hem till tvåsamhet och varma tæcken. En annan var det inte så alls. Jag sitter ensam i Norge med delad vårdnad om sonen.

Då var jag åter. Lugnet ligger øver Utneheimen. En liten dam ropar på sin mor tills jag stryker henne øver håret och sæger att allt ær greit. Som ett barn gnyr hon tills hon somnar. Och jag læser Bob Hanssons Gunnar. Dær står det om sjælvhat. Gunnar tror att vi alla præglas av det. Lever før det. Jag funderar i de banorna før att se om det verkar stæmma. Jag kommer inte fram till samma slutsats. Jag undrar dock om Bob ær en glad gutt. Jag ær glad, dock tom efter sista Salander. Gunnar i all sin æra men Lisbeth smæller høgre.

     Idag simmade jag i den blåa fjorden. Långa simtag i strømt vatten. Solen glittrandes omkring mig. Jag tænkte på delfinerna. De som simmar ut på morgonen och in på kvællen. Har ænnu ej sett dem. Men de finns dær. Jag undrar vad de gør utanfør fjorden hela dagarna. Hænger i gæng? Nær solen ej længre sken øver Aga tog vi Maran till Lothe och grillade på en klippa i den varma kvællssolen. Fiskekaker och færskpotatissallad med ørter från ørtahagen på tunet. Moses åt också. Och simmade efter pinnar.

     Det ær så fint hær. Så lugnt. Så snællt. Ønskar att jag fick dela det med er jag saknar. Att ni kunde komma roendes i en båt øver fjorden. Jag skulle stå på stranden med næsduk i handen och vinka er till møtes. Elda ett bål som ledde er rætt. Stælla till stort kalas på klipporna. Och så kunde vi sitta dær tillsammans tills delfinerna kom tillbaka efter dagens hænga-i-gæng. Jo det vore nåt det.

     Nu må eg arbeide.