Sista tiden har varit svängande. Inte sådär som dansband, utan mer turbulent.

Ta bara en sådan sak som vädret. Det har blåst storm, varvat med sol, regn, snö, slask, fågelkvittervärme och bitande kyla. Till och med Moses börjar undra. Och så det där med skolan. I förrgår var jag helt säker på att jag skulle ge upp, jag grät och vånddes över fysikens gissel. Men så gårdagens samla-ihop-sig-och-bli-stark-anda kombinerat med telefonlektion med läraren Ove, samt dagens framsteg i interferensdjungeln, gav mig nästintill mersmak och en rejäl ass-kick som får mig att fortsätta med gott mod. Sedan jobb, som förvandlades från läskig jobbintervju till anställning och framtida inkomst. Sist men inte minst, tankar om flytt. Just nu när vi är pankast, har mest att göra i skolan och har stadgat oss ihop med korridorarna, så dimper information om Heimstadens ögon i nacken och operation slänga ut hundägare ner som en stor sten rakt i huvudet. Lägenhetsletande och ågren över sommarens hyra (där vi bor nu är det gratis) gav oss kliande noja och sömnproblem, men idag bestämde vi oss för att bo kvar och vänta på eventuell vräkning. Antagligen är kontorsslynorna där nere på kontoret för lata och "upptagna" för att över huvud taget orka bry sig. Och Moses som är så liten kommer de nog lätt låtsas inte se. Sorgligt dock att korridorsbrorsan har flyttats hem till Sthlm. Rastlösheten gror som bara den i den lilla hundkroppen. Desto mer promenade och lek krävs från vår sida. 

Slutligen, sommarens planer. Vi har kommit på den briljanta idéen att lämna Uppsala och ostkusten för att bege oss västerut till Idas hemtrakter. En sommar med havsluft, räkfrossor och västkustpärlor är just precis alldelesvad vi behöver efter allt vår slit. Jag blir lycklig av bara tanken...