Hon är en stjärna min hund. Om någon borde få en utmärkelse eller ett jättestort paket fyllt med leverpastej, så är det hon. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och ingen nej ingen kan liksom konkurrera med henne. Inte knappen Moses och inte kärleken. Hon är liksom inbäddad i en alldeles egen kammare i hjärtat mitt. Fint känns det och varmt.

Idag när vi var ute träffade vi en tio år yngre släkting till henne. Hon som är tolv levde upp som en femåring och blev så förtjust. Moses med för den delen men han skällde mest och höll sig i utkanten. Fina fina fina fina djur. Jag älskar dom nog mer än de flesta människor. Dock finns några eller snarare Ida av den sistnämnda sorten som även hon har en egen liten kammare.

Nu snart eller nja men om två timmar sätter sig jag och Moshilainen på tåget till Bullaren. Fint och skönt och underbart tycker vi det ska bli. Semester och tågresor, man får var försiktig så man inte vänjer sig.

Så snart kvinnan min är jag hos dig och din familj. Jag längtar!