Det är mycket nu. Kemiprov. Feberkänsla. Torra fingrar. Matilda-reunion. Plugga inte leva. Leva. Plugga. Valpen. Kärestan. Idol. Isolering. Mat. Soptippen. Pick-up. Gå i skog. Springa i skog. Petra-hemma-i-stan-glädje. Irritation. Presenter. 10 månader. Hösten. Kylan. Duntäcken. Jobbig kåthet. Frysa. Brasan. Ödlor. Jord. Amen.

Det är mitt liv and I love it!  

Jag hörde på radion att musiktidningen KUK har utsett världens bästa låt. Bara där kunde man ju gråta blod. De har tydligen tagit hjälp utav de mest framstående i musikbranschen idag för att genomföra detta kulturmord och jag är INTE förvånad av resultatet. MÄN MÄN MÄN MÄN MÄN MÄN MÄN!! Tydligen hade Leonard Cohens Hallelujah vunnit detta hedersvärda förstapris vilket jag kan tycka är försvarsbart. Men sen, fortsättningsvis endast gubbar. Beatles, Rolling Stones, David Bowie. Fler kandidater avslöjade inte fucking Sanna Bråding men man ser ju mönstret. Jävla kuk-fascister!

Vi är i Bullarebygden hos svärföräldrarna och jag är trött. Vi reste hela dagen igår fastän att vi inte skulle färdas så långt. Genom Smålands hillbilliebygder rullade vi fram, förundrade över hur underliga människor i Sveriges utkanter är. Just Småland alltså, det är något alldeles visst just där.

Vi stannade en stund i Götet och det var med blandade känslor. Jag vet inte om jag längtar tillbaka eller om det kanske är helt tvärtom. Iallafall känns det konstigt att ett liv fortsätter på en plats när man själv har försvunnit därifrån. Att folk fortsätter gå till jobbet, leva vardag, leva helg. Allt i den vanliga takten, utan avbrott. Det var fint att träffa Katarina och höra om polisintervjuerna. Skumt det där alltså att de provocerar och försöker få en ur balans. Men det är klart, är det polis man vill bli så.

Jag skulle kunna vara mer ambitiös vad gäller skolan. Jag borde vara det eftersom jag verkligen verkligen vill det här. Eller?

Det är inte alls kul. Dumma dumma fula människor som får mig att inte alls gilla att va i Linköping längre. Den här gången var det som alla gånger en MAN som fick mig att sjunka. HAN stod utanför gamla Blue fucking Ribbon och var fet och äcklig och ful och dum och full och ot´revlig och som ALLTID var den jäveln en NAZI! Elaka saker kom ut ur HANS mun och jag lackade som vanligt. Dumma fulla konversation och ilska och en känsla av att inte alls ha gjort nånting bättre när man går därifrån. Fuck you asshole som förstörde min och Idas kväll i lördags. FUCK YOU!

Dock är inte alla män av ondo. Min far till exempel. Han kom just hem och var helt svullen i ansiktet. Han har blivit stungen av en massa ilskna bin. Vem vet, de hade kanske också mött en fet nazist. I alla fall så liknar Gunnar min far nu mer Homer Simpson. Stackars honom.

Nu ska studierna tas itu med. So long my friends.

Jag och Ida har gått en kärleksparad genom Linköping. Gata upp och gata ner, hand i hand, i takt med schlagermusiken och bögar, flator och transors klapprande steg mot asfalten. Vid Ebbas blommor kom floristen ut och slängde rosor på oss. Vackra vackra man! På storgatan var det några avskum aom hånfullt gjorde narr av tåget och på Borggårn hölls fina fina tal. Ikväll är det partaj på klubb Joy vilket ska bli underhållande.

Jag gillar lite Linköping.